innebär att en bedömning avväsentlighetskriteriet måste göras. Mot detta finns dock de argument som T.Håstad och Bengtsson framför, nämligen att det inte krävs någon mer utförligväsentlighetsbedömning i 62 köplagen när det är fråga om en obefogadhävning.120116Olsen, 1997, s. 217, se även Köplagen en kommentar under kommentaren till 14.2.2 Obefogadhävningsförklaring.117 Rhode, s. 449 samt K. Håstad, s. 274 ff.118 Se ovan, 3.3.3 samt bl.a. T. Håstad, s. 183 och Rhode, s. 449.119 K. Håstad, s. 275. Se 2.3.2 samt 2.3.3 för en utförligare diskussion omkring väsentlighetskriterietoch dess bedömning.120 T. Håstad, s. 183 samt Bengtsson, s. 134 f.31Likt ovan, invändningen med krav på fullgörelse, krävs det vid en invändningmed egen hävningsförklaring att mottagaren av den obefogade hävningsförklaringen agerar. Agerandet borde ske inom den generella tidsfristen inomskälig tid även vid invändning med egen hävning.121 Enligt NJA 1992 s. 728 krävsdet inte att det framgår att både hävning görs och skadestånd begärs, då det ansesfölja. Däremot verkar det följa av NJA 1992 s. 728 att det finns en längre tidsfristvid skadeståndskrav, eftersom det i fallet var tillräckligt att ett skadeståndskravskickades först efter det gick att fastställa den ekonomiska skadan.Sammanfattningsvis borde denna valmöjlighet vara av intresse när det inte finnsett avtalsförhållande som är värt att värna om, en situation som istället torde fångasupp av valmöjligheten med krav på fullgörelse. Det är därmed fråga om situationerdär parterna antingen har haft ett längre, men sämre, förhållande, eller en situationdär det var tänkt att detta skulle vara det enda eller ett av få köp mellan parterna det finns inget incitament för den mottagande parten att inte häva själv och begäraskadestånd. Om den mottagande parten vill ta sig ut ur avtalsförhållandet finns detinga argument varför parten int

att det inte krävs någon mer utförligväsentlighetsbedömning i 62 köplagen när det är fråga om en obefogadhävning.120116Olsen, 1997, s. 217, se även Köplagen en kommentar under kommentaren till 14.2.2 Obefogadhävningsförklaring.117 Rhode, s. 449 samt K. Håstad, s. 274 ff.118 Se ovan, 3.3.3 samt bl.a. T. Håstad, s. 183 och Rhode, s. 449.119 K. Håstad, s. 275. Se 2.3.2 samt 2.3.3 för en utförligare diskussion omkring väsentlighetskriterietoch dess bedömning.120 T. Håstad, s. 183 samt Bengtsson, s. 134 f.31Likt ovan, invändningen med krav på fullgörelse, krävs det vid en invändningmed egen hävningsförklaring att mottagaren av den obefogade hävningsförklaringen agerar. Agerandet borde ske inom den generella tidsfristen inomskälig tid även vid invändning med egen hävning.121 Enligt NJA 1992 s. 728 krävsdet inte att det framgår att både hävning görs och skadestånd begärs, då det ansesfölja. Däremot verkar det följa av NJA 1992 s. 728 att det finns en längre tidsfristvid skadeståndskrav, eftersom det i fallet var tillräckligt att ett skadeståndskravskickades först efter det gick att fastställa den ekonomiska skadan.Sammanfattningsvis borde denna valmöjlighet vara av intresse när det inte finnsett avtalsförhållande som är värt att värna om, en situation som istället torde fångasupp av valmöjligheten med krav på fullgörelse. Det är därmed fråga om situationerdär parterna antingen har haft ett längre, men sämre, förhållande, eller en situationdär det var tänkt att detta skulle vara det enda eller ett av få köp mellan parterna det finns inget incitament för den mottagande parten att inte häva själv och begäraskadestånd. Om den mottagande parten vill ta sig ut ur avtalsförhållandet finns detinga argument varför parten inte själv häver baserat på 62 köplagen. Det är främstför att rätten till skadestånd då går förlorad, och mottagaren riskerar att självb

,m.fl.Taxell, L. (1993). SkadestÃ¥nd vid avtalsbrott. Ãbo: Ãbo Akademis förlag. Cit:Taxell.Victorin, A., Hager, R. (2019). Allmän fastighetsrätt: Fastighetstillbehör,fastighetsköp, servitut, fastighetspant och sakrättsliga frÃ¥gor (8 uppl.). Uppsala:Iustus Förlag AB. Cit: Victorin.81ArtiklarMunukka, J. (2010). Lojalitetsplikten som rättsprincip. SvJT, s. 837848. Cit:Munukka, SvJT.Runesson, E. (2016). Utvecklingslinjer i avtalsrätten fördelning av oförutsebararisker mellan ömkansvärdhet, kontext och ekonomi. SvJT (Festskrift 100 Ã¥r), s.100110. Cit: Runesson.Sandgren, C. (2005, 04-05). Ãr rättsdogmatiken dogmatisk Tidsskrift forRettsvitenskap, 118, s. 648-656. Cit: Sandgren.Sund-NorrgÃ¥rd, P. (2013, 3). Omförhandling och medling Att lösa konflikter ochfortsätta samarbeta. Tidsskrift for Rettsvitenskap, 126, s. 315-342. Cit: SundNorrgÃ¥rd.RättsfallHögsta domstolenNJA 1917 s. 508NJA 1924 s. 200NJA 1983 s. 385NJA 1991 s. 682NJA 1992 s. 728NJA 2006 s. 120NJA 2007 s. 86NJA 2007 s. 909NJA 2009 s. 672NJA 2010 s. 286NJA 2012 s. 597NJA 2013 s. 27182NJA 2017 s. 203NJA 2018 s. 19NJA 2018 s. 171HovrätterHovrätten över SkÃ¥ne och Blekinge, avd. 5, dom 1995-05-11, mÃ¥l nr T 513-94.Utländska rättsfallNorska rättsfallOslo tingsrätt TOSLO-2016-201305 den 15 maj 2018.83

..................................................17Metodologisk utgångspunkt.........................................................................................................314.1.1KöpL .................................................................................................................................314.1.2KKöpL och KtjL .............................................................................................................334.1.3Kommissionslagen och handelsagenturslagen .............................................................344.1.4Jordabalken.......................................................................................................................354.1.5Lag om försäkringsdistribution ......................................................................................354.1.6Lag om finansiell rådgivning ..........................................................................................364.24.35NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet) .....................................................................................364.2.2NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen) .................................................................................384.2.3NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)....................................................................................404.2.4NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus) ..................................................................................414.2.5NJA 2008 s. 243 ...............................................................................................................434.2.6NJA 2018 s. 127 (Flyget från Antalya) ..........................................................................45En allmän princip om reklamation .............................................................................................48Reklamationsfristen .......................................................................................... 505.1Rekla

om hur reklamationspliktenär utformad och vilken rättsföljden är av att reklamation inte skett med tillräckligskyndsamhet.13 HD beviljade prövningstillstånd i det så kallade Havsbrisen-måleti just frågan om reklamation, men avgjorde sedermera detta utan att pröva reklamationsfrågan.14 Frågan om vad som gäller beträffande skyldigheten att reklamera mot fel i konsulttjänster har således ännu inte prövats av högsta instans ochrättsläget är därmed oklart. Ovissheten om rättsläget riskerar att resultera i rättsförluster på grund av att parterna är inkapabla till att bevaka sina intressen på ettadekvat sätt. Med beaktande av den tilltagande framfarten av konsulttjänster isamhället är det därför angeläget att bringa klarhet i rättsläget för att därigenomminimera risken för rättsförluster.Rodhe (1956), s. 204.Adlercreutz m.fl. (2016) s. 36 f.10 Se bl.a. 29 och 32 KöpL, 45 KommL samt 34 st. 3 HagL.11 Lindskog (2019), s. 731.12 NJA 1992 s. 728, 2005 s 142, 2007 s. 909, 2008 s. 243 (fotnot 1) samt RH 2006:77.13 Ramberg Ramberg (2019), s. 246.14 NJA 2018 s. 414. I ett nytt avgörande från Högsta domstolen var frågan om reklamation återigenuppe på tapeten. HD avgjorde emellertid fallet utan att ställning till frågan om reklamation. Se målnr T 2841-18, meddelad den 7 november 2019.89101.2 Syfte och frågeställningarSyftet med uppsatsen är att utreda rättsläget vad avser reklamationsplikten vid feli konsulttjänster utanför det lagreglerade området. Som redogjorts för i föregående avsnitt, har HD uttalat att reklamationsinstitutet kan aktualiseras även närdet inte följer av lag. Det kvarstår emellertid att utreda om tillämpligheten avreklamationsinstitutet kan sträcka sig till att omfatta även fel vid konsulttjänster.Det kommer därför redogöras för reklamationsplikten som allmän kontraktsrättslig princip, varefter fokus skiftas till en analys av om principen aktualiserasvid fel i

ella instrument eller ilivförsäkringar med sparmoment.127I 6 regleras att näringsidkare som genom finansiell rådgivning uppsåtligeneller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada ska ersätta skadan. Rätten till ersättning villkoras av att konsumenten fullgör sin reklamationsskyldighet. Det framgår av 7 att konsumenten ska underrätta näringsidkareninom skälig tid efter det att han eller hon märkt eller bort märka att skada haruppkommit för att kunna åberopa att den finansiella rådgivningen orsakat honom eller henne ren förmögenhetsskada.I 7 st. 2 stadgas att om konsumenten försummar att reklamera till näringsidkaren inom skälig tid förlorar konsumenten sin rätt till skadestånd. Härutövergäller en yttersta tidsgräns om tio år från rådgivningstillfället, vid vilken preskription inträder. Reklamationsbestämmelsen anses äga tillämpning även mellan näringsidkare och för rådgivning generellt.1284.2 Rättspraxis4.2.1 NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet)SammanfattningEn leasetagare och leasegivare ingick ett leasingavtal. Leasingavtalet innehöllklausuler som reglerade att om leasegivaren sade upp avtalet på någon av angivnagrunder, var leasegivaren berättigad till skadestånd. Efter att leasetagaren sålt leasingobjektet (en lastbil) vidare i strid med leasingavtalet, uppkom frågan om leasegivaren hade rätt till skadestånd med stöd av avtalet trots att någon uppsägning inte hade skett.HD fann att en huvudregel inom kontraktsrätten är att den som vill häva ettavtal på grund av kontraktsbrott måste avge en uttrycklig förklaring om detta till12712836Se 1 .Korling (2010), s. 589 och Kleineman (2010), s. 350.motparten. Om en sådan förklaring inte görs inträder inte rättsverkningarna somföljer med en hävning. HD anförde emellertid att en uttrycklig hävningsförklaring inte är nödvändig i de fall där det ändå kan stå klart att avtalet av ena ellerandra orsaken inte kommer f

ärför kan inrätta sig efter detta. Det ansågs dock tillräckligt att denskadelidande parten invände med en neutral reklamation, genom vilken den skadelidande parten klargjorde att denne inte accepterade uppsägningen. En neutralreklamation av den typen ansågs utgöra en tillräcklig varning till den kontraktsbrytande parten om att ett skadeståndsanspråk kan komma att följa, varför detsaknades skäl för att därutöver kräva att den skadelidande uttryckligen meddelaratt han kommer att kräva skadestånd.138Av omständigheterna framgick att uppsägningen bemöttes med en neutral reklamation redan innan uppsägningen formellt skedde. HD fann att det i sig utgjorde en tillräcklig varning om att anspråk på skadestånd kunde följa om avtaletinte fullgjordes. Den skadelidande parten hade sålunda inte gått miste om sinmateriella rätt till skadestånd på grund av den obefogade uppsägningen.KommentarJfr t.ex. Rodhe (1956), s. 447, Hellner m.fl. (2016), s. 157 samt NJA 1992 s. 728.HD hänvisade här till 29 KöpL, vilket jag finner anmärkningsvärt med tanke på att 29 KöpLär en bestämmelse om särskild reklamation vid dröjsmål. Det hade varit lämpligare att i denna delhänvisa till i 40 KöpL som inte ställer krav på särskild reklamation vid fel i vara.13713842HD:s uttalande om att en part som vill göra gällande påföljder med anledning avett avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv ger uttryck för en allmän princip omreklamation. Detta vinner stöd av att HD uttryckligen i nästföljande mening hänvisar till att lagfästa bestämmelser om reklamation kan anses ge uttryck för ensådan princip.En annan principiellt viktig fråga som HD tar ställning till är om det är tillräckligt med neutral reklamation eller om det bör ställas krav på särskild reklamation. I fråga om kravet på särskild reklamation angavs det att en skyldighet fören part att inom viss kortare tid framföra att påföljden skadestånd kommer

las krav på särskild reklamation. Det harframförts att det som generell utgångspunkt kan ställas högre krav i fråga omtydlighet och fullständighet när det handlar om en rättshandling som typiskt settmedför ogynnsam verkan för motparten. Det bakomliggande intresset är att parter inte ska behöva tolkningsvis fastställa vad avsikten med ett meddelande varit.154 Ett exempel på en sådan rättshandling är just reklamation. I NJA 2018 s.127 (Flyget från Antalya) anförde HD att en reklamation ska innehålla ett meddelande genom vilken den kontraktsbrytande parten förstår att den skadelidandeparten förbehåller sig rätten att göra gällande påföljder på grund av kontraktsbrottet. Domstolen ställde således inga krav på någon närmre specificering avpåföljd.155 I Flyget från Antalya var det emellertid fråga om ett konsumentförhållande och den enda påföljden som var aktuell för passagerarna var ersättning fördet försenade flyget. HD:s avgöranden NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet) och NJA2007 s. 909 (Jehanders Grus) skapar betänksamhet kring frågan. Som framgåttav kommentaren till respektive fall går det inte att entydigt dra slutsatsen att neutral reklamation ska gälla som utgångspunkt, utan frågan får anses vara avhängigomständigheterna i det specifika fallet. Vid vårdslös rådgivning i samband medadvokat- och revisorsuppdrag blir det i praktiken inte aktuellt med hävning ellerkrav på fullgörelse. Ett undantag är om det avtalats om rådgivning under en tidsbestämd period och att hävning sker med avseende på framtida rådgivning. Ensådan överenskommelse får dock ses som en raritet.156 Skadestånd kvarstår därförsom den påföljd som klienten har att utnyttja vid vårdslös rådgivning.157 I paritetmed HD:s resonemang i NJA 2007 s. 909 (Jehanders Grus), bör det därför varaUtöver ovan refererade rättsfall, se RH 2006:77.Herre (2010), s 119 f; Herre, SvJT 2005 s. 549 ff.; Kleineman (2010), s. 333; Ramberg,

1989/90:89.Prop. 1989/90:77 om konsumentskyddet vid förvärv av smÃ¥hus m.m. [Citeras:Prop. 1989/90:77.68Prop. 1988/89:76 om ny köplag. [Citeras: Prop. 1988/89:76.Prop. 1984/85:110 konsumenttjänstlag. [Citeras: Prop 1984/85:110.Statens offentliga utredningarSOU 2005:120 Fondkommission och en ny kommissionslag. [Citeras: SOU2005:120.SOU 1976/66 Köplag [The sale of goods act: slutbetänkande. [Citeras: SOU1976/66.Internationella konventionerUnited Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods.RättspraxisAvgöranden frÃ¥n Högsta domstolenNJA 2018 s. 414NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2016 s. 237NJA 2013 s. 1174NJA 2009 s. 437NJA 2008 s. 1158NJA 2008 s. 243NJA 2007 s. 909 (Jehanders Grus)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2002 s. 630 (Restaurang PelÃ)69NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen)NJA 1993 s. 570NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet)NJA 1989 s. 224NJA 1977 s. 138NJA 1916 s. 158Avgöranden frÃ¥n hovrättSvea hovrätts dom i mÃ¥l T 7328-18, meddelad den 23 oktober 2019.Svea hovrätts dom i mÃ¥l T 7073-16, meddelad den 28 september 2018.Hovrätten över SkÃ¥ne och Blekinges dom i mÃ¥l T 1775-17, meddelad den 9 maj2018.Svea hovrätts dom i mÃ¥l T 11422-15, meddelad den 2 december 2016.RH 2006:77Avgöranden frÃ¥n tingsrättStockholms tingsrätt dom i mÃ¥l T 6468-17, T 6721-17, T 6731-17, T 6738-17, T6752-17, T 15391-17 meddelad den 4 november.Avgöranden frÃ¥n utländska rättsordningarFinska Högsta domstolenKKO 2018:38.LitteraturAdlercreutz, Axel, m.fl., Avtalsrätt I, 14:e uppl., Studentlitteratur, Lund 2016. [Citeras: Adlercreutz m.fl. (2016).Arvidsson, Niklas Gorton, Lars, Passivitet inom avtalsrätten, i festskrift till GöranMillqvist, Jure, Stockholm 2010, s. 97124. [Citeras: Arvidsson Gorton(2010).70Bärlund, Johan, Reklamation i konsumentavtal, Talentum Med

SINSTITUTET2.1Inledning132.2Varför reklamationplikt142.2.12.2.22.2.32.3UtgÃ¥ngspunktGrunder i allmänna rättsprinciperSpecifika partsintressenKonsekvenser av försummad reklamation2.3.12.3.22.3.3313InledningPreskription och reklamationAllmänt om rättsföljder vid utebliven reklamationLAGREGLERAD REKLAMATIONSPLIKT14141925252527303.1Inledning303.2Köplag (1990:931)303.3Konsumentköplag (2022:260)323.4Konsumenttjänstlag (1985:716)333.5Lag (1987:822) om internationella köp (CISG)343.6Jordabalk (1970:994)343.7Andra lagar med reklamationsplikt353.8Soft law363.9Observationer och reflektioner363.9.13.9.23.9.34ALLMÃN INOMOBLIGATORISK REKLAMATIONSPLIKT363739414.1Inledning414.2Tidig rättspraxis414.2.14.2.24.34.4NJA 1931 s. 208 INJA 1943 s. 272Rättspraxis före och efter millennieskiftet4.3.14.3.24.3.34.3.44.3.5NJA 1989 s. 224 (StÃ¥ngÃ¥staden)NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus)Samtida rättspraxis4.4.14.4.24.4.34.4.4NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)HD:s beslut i mÃ¥l nr à 672-21 (Svartöns pris)414243434445464749495052544.5Doktrinens inställning4.6Allmän inomobligatorisk reklamationsplikt en domarskapad rätt 574.6.14.6.24.6.34.6.45AllmäntReklamationsfristenKonsekvenser av försummad reklamationInledningRättskällor vid civilrättslig problemlösningAnalogierDen principstyrda rättenREKLAMATION VID KOMPLEXA TJÃNSTER5.1Inledning555758596063635.2NÃ¥got om juridisk rÃ¥dgivning645.3NÃ¥got om överlÃ¥telsebesiktningar655.4Reklamationsfristens startpunkt och längd665.4.15.4.25.4.35.4.45.4.55.4.65.56InledningAnsvarsförsäkringens betydelseUndersökningspliktKlan

tighet med att dra paralleller till lagregler om reklamationoch preskription, med hänvisning till att frågan i målet inte omfattades avnågon lagreglering.Om detta höll två av justitieråden inte med. Dessa gjorde en analogi tilltvåårsregeln i 17 KTjL och fann därmed att köparen inte reklamerat i tid.JustR Lind gjorde för sin del tillägget att han ansåg det vara en allmänprincip inom civilrätten att en köpare eller beställare, som vill göra gällandeanspråk på grund av fel eller brist, har att reklamera utan oskäligt uppehållefter det att han märkt eller bort märka felet resp bristen.Jag finner det här rättsfallet intressant eftersom det ger uttryck för påtagligtspretande uppfattningar i reklamationsfrågan, både mellan instanserna ochinbördes i HD. Det pekar på att frågan är komplex. Att notera särskilt (ävenom det är ett minoritetsuttalande) är JustR Linds identifiering av en allmänreklamationsplikt inom civilrätten.4.3.2 NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)I NJA 1992 s. 728 hade en kund ingått ett leasingavtal med en lastbilsuthyrare. Kunden sålde dock lastbilen, och uthyraren krävde skadeståndgrundat på kundens avtalsbrott. En fråga i målet var om uthyraren hade rätttill skadestånd även om avtalet inte formellt sagts upp av uthyraren. HD:sutgångspunkt var att en uttrycklig förklaring måste avges om en part villhäva ett avtal på grund av avtalsbrott, men att någon sådan hävningsförklaring inte är nödvändig om det står klart att avtalet inte kommer attfullföljas. Om den hävande parten dessutom vill kräva skadestånd, krävsdock reklamation avseende det sistnämnda. HD uttalade att det ofta ärgodtagbart att skadeståndsreklamationen kan anstå tills de ekonomiskakonsekvenserna av avtalsbrottet går att överblicka. Denna period uppgick idet aktuella fallet till någon månad, vilket HD godtog; uthyrarens rätt tillskadestånd var bevarad.Ramberg tycks mena att rättsfallet ger uttr

gregler om reklamationoch preskription, med hänvisning till att frågan i målet inte omfattades avnågon lagreglering.Om detta höll två av justitieråden inte med. Dessa gjorde en analogi tilltvåårsregeln i 17 KTjL och fann därmed att köparen inte reklamerat i tid.JustR Lind gjorde för sin del tillägget att han ansåg det vara en allmänprincip inom civilrätten att en köpare eller beställare, som vill göra gällandeanspråk på grund av fel eller brist, har att reklamera utan oskäligt uppehållefter det att han märkt eller bort märka felet resp bristen.Jag finner det här rättsfallet intressant eftersom det ger uttryck för påtagligtspretande uppfattningar i reklamationsfrågan, både mellan instanserna ochinbördes i HD. Det pekar på att frågan är komplex. Att notera särskilt (ävenom det är ett minoritetsuttalande) är JustR Linds identifiering av en allmänreklamationsplikt inom civilrätten.4.3.2 NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)I NJA 1992 s. 728 hade en kund ingått ett leasingavtal med en lastbilsuthyrare. Kunden sålde dock lastbilen, och uthyraren krävde skadeståndgrundat på kundens avtalsbrott. En fråga i målet var om uthyraren hade rätttill skadestånd även om avtalet inte formellt sagts upp av uthyraren. HD:sutgångspunkt var att en uttrycklig förklaring måste avges om en part villhäva ett avtal på grund av avtalsbrott, men att någon sådan hävningsförklaring inte är nödvändig om det står klart att avtalet inte kommer attfullföljas. Om den hävande parten dessutom vill kräva skadestånd, krävsdock reklamation avseende det sistnämnda. HD uttalade att det ofta ärgodtagbart att skadeståndsreklamationen kan anstå tills de ekonomiskakonsekvenserna av avtalsbrottet går att överblicka. Denna period uppgick idet aktuella fallet till någon månad, vilket HD godtog; uthyrarens rätt tillskadestånd var bevarad.Ramberg tycks mena att rättsfallet ger uttryck för en allmän, icke lagreglerad

sin aktualitet. Tillgången på äldre doktrin är hursomhelst begränsad.Herre finner stöd i vissa köprättsliga förarbeten för en allmän obligationsrättslig princip som innebär att den part som finner motpartens prestationicke avtalsenlig har att underrätta motparten inom skälig tid. Han pekarsärskilt på NJA 1989 s. 224, NJA 1994 s. 532, NJA 2005 s. 142 samt NJA2007 s. 909 som uttryck för existensen av en sådan princip.152 Utan att tadefinitiv ställning i frågan konstaterar Herre (efter den andra vågen avrättsfall men före den tredje) att förarbeten, doktrin och rättspraxis medviss styrka talar för att det finns en allmän reklamationsskyldighet vid fel iutförd prestation, vid äventyr av preklusion.153Ramberg menar, efter den andra vågen av rättsfall, att det med storsannolikhet finns en allmän skyldighet att reklamera ett avtalsbrott tillmotparten även då en sådan skyldighet inte följer av uttrycklig lag; honhänvisar bl.a. till NJA 1992 s. 728 och NJA 2007 s. 909. Med detta sagt151Uttalandet återfinns i p. 10 i HD:s domskäl.Se Herre (2010) s. 127 ff.153Se Herre (2010) s. 133.15255konstaterar hon samtidigt att det råder stor osäkerhet om reklamationspliktens närmare innehåll.154 Efter den tredje vågen av rättsfall förefallerRamberg säkrare när det gäller själva existensen av en allmän reklamationsplikt. Hon anser, med hänvisning till NJA 2017 s. 203, NJA 2017 s. 1195och NJA 2018 s. 127, det numera vara klarlagt i rättspraxis att skyldighetenatt reklamera avtalsbrott är en allmän princip inom avtalsrätten. Fortfarandeanser hon dock att rättsläget är oklart gällande reklamationsfristens startpunkt och längd, liksom rättsföljden vid för sen reklamation.155Kleineman ger uttryck för en liknande uppfattning. Han finner detoomtvistat att det finns en allmän princip om skyldighet att reklamera vidkontraktsbrott, men att konsensus inte råder om hur långt reklamationsplikten sträcker

ion, Svensk Juristtidning, 2019, s. 272-281 [Ramberg (SvJT 2019)Svensson, Ola, Den principstyrda rätten 2. Teorins betydelse för svenskkontraktsrätt, Ny Juridik 1:17, s 79-109 [Svensson (NJ 2017)ÃvrigtElektroniska källorGrauers, Folke, Reklamationsfristen vid fastighetsköp, Infotorg Juridik, 25mars 2009 (hämtad 9 mars 2022), http://www.infotorg.se [Grauers (InfotorgJuridik 2009)Madsen, Finn, Finns det en regel om en allmän reklamationsplikt utanfördet lagreglerade omrÃ¥det eller är det en fantomprincip, Infotorg Juridik,26 jan 2010 (hämtad 26 jan 2022), http://www.infotorg.se [Madsen(Infotorg Juridik 2010)Svensson, Ola, Köplag (1990:931) 29 , Lexino 2020-10-14 (JUNO)[Svensson (Lexino 2020)FöreskrifterSveriges advokatsamfund, Regler för advokatverksamhet, 4:e uppl.,Stockholm 2020Webbsidorwww.avtalslagen2020.se87RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1916 s. 158NJA 1931 s. 208 INJA 1943 s. 272NJA 1989 s. 224 (StÃ¥ngÃ¥staden)NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2007 s. 35NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus)NJA 2008 s. 243NJA 2008 s. 1158NJA 2009 s. 672 (Malmbergsbagaren)NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2017 s. 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2018 s. 414 (Advokatens skadestÃ¥ndsansvar)NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2019 s. 23 (Den betalande sambon)NJA 2021 s. 353 (Suterränghuset pÃ¥ Ekerö)à 672-21, beslut 11 januari 2022 (Svartöns pris)Andra instansHovrätten över SkÃ¥ne och BlekingeT 8963-08T 1590-15T 1775-17 (Den skatterÃ¥dgivande advokaten)T 2419-18 (Revisorn som Ã¥beropade en skadeslöshetsförbindelse)Svea hovrättRH 1996:130RH 2006:77T 1085-11 (ProfilGruppen)T 11422-15 (Havsbrisen)T 7073-16 (Kraft Kultur)88Första instansGöteborgs TRT 9706-1689